Noteringar från passagerarsäte och umgänge på racehelg i Belgien och Spa Franchorship April 2006.
Onsdagen den 26 april bar det iväg. Vegas och jag åkte hemifrån vid femtiden för att hämta släpkärran, Anders och Jörgen i Bredaryd.
När kärran kopplades så lyste inte lamporna, man fick koppla ifrån igen och det lagades hjälpligt. Under tiden hann jag börja på min nya däckare Håkan Nesser´s? Människa utan Hund? (vilken jag rekommenderar ).
Så var vi på väg, 2 bilar på dubbelsläpet, 4 personer i bilen samt en takbox, nu fick Saaben bekänna färg.
Lamporna på släpet blinkade från och till hela vägen genom Sverige, men allteftersom det blev mörkare så blev lamporna stabilare.
Någonstans i Skåne åt vi en hamburgare vid niotiden.
På södra Själland hade bensinen, i mitt tycke, varit slut i flera mil. Det var mörkt ute och inte ett liv så långt ögat kunde nå. Vegas och Anders hade delade meningar om var motellet på vägen fram mot Rödby låg, men att det skulle ligga på höger sida var de överens om.
Klockan närmade sig midnatt och vi var trötta , när vi kom fram till macken hade vi en liter bensin kvar. (det är inte första gången bensinen är nästan slut i Vegas bil).
Nu behövde vi någonstans att övernatta, antingen hade motellet flyttat eller så såg vi det inte i mörkret. Vi körde tillbaka mot Rödbyhavn. Där hittade vi ett nattöppet hotell ?Danhotel? i bästa öststatstil , efter en öl i minibaren somnade vi gott.
Solen sken på oss genom hela Tyskland .
Klockan nio på torsdagskvällen var vi framme på Spa. Där fanns redan Monica & Roffe och Solweig & Affe , Nils-Åke med flera. Alltid roligt att träffa dessa positiva människor. Efter en liten stund kom även Sven-Åke ?Billebergarn? Svensson och hans kompis Henry. För att kunna lasta av sin bil var han tvungen att lasta av systembolaget först(där fanns det mesta) vi skrattade gott och undrade när vi skulle få smaka på allt detta. Väl inne i staden Spa var de flesta restaurangerna stängda men vi gick över gatan till SAS Radisson, jag trodde inte vi skulle bli insläppta där i jeans och T-shirt men det gick bra.
På fredagsförmiddagen strosade jag runt lite i stan. Solen sken och var ganska behagligt fast vinden var lite kylig.
Väl ute på banan fick jag veta att Anders bil hade gått sönder igen för vilken gång i ordningen vet jag inte det är bara sååå tråkigt.
Kvällens 3 rätters intog vi på hotellet vi bodde på. Billebergaren underhöll hela kvällen, vi skrattade så tårarna rann.
På lördagen vann Vegas sin klass och det var jätteroligt. Två plusgrader och lite snö, mindre roligt.
Framåt kvällen fick vi för oss att vi skulle äta musslor , pommes och aioli, men det visade sig vara omöjligt, säsongen hade inte börjat. Billebergaren var lika glad för han trodde inte man kunde äta sånt ?sadans mög?. Efter middagen drog vi vidare till en lite krog och där var skåningarna om möjligt ännu tokigare, vi fick höra historier om Sko-Olle , Klockaren , Henning och Stig-Bertil om skidsemestrar i Österrike samt fester i Billeberga med omnejd när man bl a fick slipa om parketten och Lille-Vie´s antika julgranskulor gick i kras (dom som hon hade fått av en gammal faster). Det mesta går inte att återge. Vi vrålade av skratt, de andra gästerna undrade nog.
Söndagens tävling gick lika bra som lördagens, för Vegas , han vann igen. Det är ju kanon när vi har åkt så långt. Efter prisutdelningen och efter att Monica bistått med blött hushållspapper och plastpåse hivade vi upp blomsterkvastarna i takboxen. Tro det eller ej men de stod sig en hel vecka. Därefter var det dags att åka norrut, men då startade inte Saaben, heldött. Ve och fasa.
Men efter att nästan ha tappat både Jörgen och skruvmejseln ner i motorrummet , så gick den igång. Tack till Roffe som bistod med batteri. Under denna halvtimmes försening hann jag avsluta Människa utan hund.
Den stora behållningen, näst efter makens två segrar är nog Billebergarens show om livet på den skånska landsbygden, nu när jag inte fick några vårkänslor.
En sak till innan jag slutar , jag har kommit underfund med att detta att kånka runt i Sverige och Europa med tävlingsbilarna, är ingen hobby det är nog snarare en livsstil.
Lycka till nästa gång Anders och alla ni andra ! ( och Vegas förstås) så ses vi kanske någon annan stans någon annan gång.
Kramar//
Anita Johansson